Visst är en vana att rutinmässigt och utan eftertanke göra precis som vanligt? Skillnaden på huruvida vi benämner den som vana eller ovana, brukar handla om vilka känslor den triggar i oss - framförallt efteråt. Våra känslor är med andra ord vår ingång till viktig information.

Våra vanor är kraftfulla mönster som vanligtvis underlättar för oss och rullar på utan ansträngning, men ibland har vi vanor som inte tjänar oss gott, alls, så jag föreställer mig att det finns en vis(s) poäng med att öka vår medvetenhet genom att göra en inventering eftersom de påverkar vårt mående, beteende, våra val, våra relationer och kanske vår självbild.

• Hur bra koll skulle du säga att du har på dina vanor och vanemönster?  
• Hur medveten är du om hur de påverkar ditt mående, ditt beteende, dina val och din sjävbild? 
• Varför behåller du vanor som triggar skavande känslor?

Att införa en ny vana eller förändra eller avsluta en gammal vana kräver förutom medvetenhet, ofta ansträngning, disciplin, uthållighet och ibland även mod, för vem är jag utan den här vanan, utan det här mönstret och vad riskerar att synliggöras om jag på riktigt erkänner min dåliga vana?

"Old habits often die hard"

Orsaken till att vi fortsätter med vanor och mönster som inte tjänar oss varierar naturligtvis, men kanske kan vi med vänlig nyfikenhet öka vår klarhet och förståelse genom att ställa oss frågor som:

• Hur länge har jag haft den här vanan?
• Varför började jag med den?
• Har jag själv valt den, eller är det ett gammalt "arvegods"?
• Styr vanan mig mer än tvärtom?
• Hur bidrar den till mitt mående?
• Dövar den ett obehag?
• Tröstar den mig i stunden och skaver efteråt?
• Är vanan ett beroende?
• Anser jag mig berättigad, för att jag minsann...
• Annat...

Med ett nyfiket, ärligt och vänligt utforskande tror jag att vi kan öka vår medvetenhet och därmed vårt lärande, och oavsett anledning till vanemönstret, så finns det massor med information till oss, om oss, om vi på riktigt inventerar och reflekterar över varför vi fortsätter med en vana som kanske inte ens i stunden gör oss gott. Ett vanemönster som oftast skaver på kudden när vi ska sova.

• Vilka nya vanor vill du införa?
• På vilka sätt kommer de att stärka din självbild och ditt mående?
• Hur kommer det att kännas när de nya goda vanorna är på plats och en självklar del av hur du vill leva, vara och verka?
• Hur vet du att det är värt ansträngningen, disciplinen och uthålligheten och kanske ditt mod?

"Förändringens rörelse startar i det ögonblick vi ställer en fråga"

//anette

Vem väljer dina tankar?

Om det inte är du, vem?

Vem tolkar dina tankar?

Om det inte är du, vem?  

Vem känner dina känslor?

Om det inte är du, vem?  

Vems ansvar är dina tankar, tolkningar och känslor?

Om det inte är ditt ansvar, vems?                          

Visst är det fascinerande, hisnande, befriande och lite provocerande att inse att det är vi själva som skapar våra tankar och känslor och väljer hur vi tolkar dem?

Visst vet vi det här, egentligen? Trots det är det lätt hänt att vi lägger ut ansvaret på någon annan eller något annat. Att inse, acceptera och liksom omfamna det självklara faktumet att vi själva sitter på ansvaret och därmed makten att välja både våra tankar och hur vi tolkar dem, gör en konstruktiv, och kanske lite omtumlande skillnad, men allteftersom stärker det känslan av självledarskap.

• Vilka tankar får du när du läser det här?
• Hur väljer du att tolka de tankarna?
• Vilka känslor triggas?
• Vilken  nytta och glädje skulle du ha av att vara mer uppmärksam och lyhörd för vilka tankar du tänker och hur du tolkar dem?
• Hur medveten är du om hur dina tankar och tolkningar påverkar ditt mående, din inställning, din vilja, din motivation och ditt beteende?
• Hur känns det att vara ansvarig för det som händer och pågår inom dig?

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

Vad händer när vi i allt högre grad, utan att reflektera, allt oftare förväntar oss omedelbar tillfredsställelse och snabba resultat med minsta möjliga ansträngning?

Jag insåg häromdan hur lätt jag tappar både tålamod och fokus när jag scrollar och t.ex. en reelse är "för lång" och tar "för mycket tid". Och på en dansfest för ett tag sedan, upptäckte jag att jag snabbt ledsnade på låten och ville att den skulle ta slut, så vi kunde dansa till nästa, och nästa, och nästa, hm.

Kanske är det angeläget för de flesta av oss att bli lite mer uppmärksamma på vår ökade förväntan, ja nästan begär, efter quick fix, det snabba, det omedelbara?

Min reflektion är att lite medvetet reflekterande kring hur påverkade vi är av att allt ska gå snabbt, och om denna förväntan på det snabba påverkar både vårt tålamod och vår uthållighet i andra sammanhang?

Vad händer om vi inte är medvetna om den här pågående tendensen och trenden? Vad händer med vårt tålamod, vår förmåga att anstränga oss, hålla i och hålla ut, läsa en bok, göra något långsamt, stå ut med tråkighet och att lyssna aktivt på både oss själva och varandra? Hur påverkar det våra relationer? Våra barn?

Vilken slags förebild vill vi vara?

                            Tänk om inspiration och kreativitet ofta bor i tråkigheten?

Hur medveten är du om din förväntan på snabba resultat, svar, likes, och omedelbar tillfredssällelse och framförallt, vad händer med dig om du inte får det?

Vad innebär den ökade snabbheten för våra barn?

Tänk om regelbundna lugna och stilla stunder hemma, i förskolan, i skolan och på jobbet är ett gott recept för att balansera dels vårt system av kropp, tankar och känslor och även det snabba och det stilla?

När ger du dig själv stilla stunder för återhämtning, omtanke och reflektion?

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

Utan vår genetiska urdrivkraft att lära, skulle vi som art inte kommit särskilt långt i vår utveckling, inte sant?

Vi har lärt och lär av våra upplevelser från dagen vi föds. Framgångar, motgångar, "lyckanden" och misslyckanden i en salig blandning. Vårt lärande är mer eller mindre medvetet och kvalitén på våra lärdomar påverkas bl.a. av hur medvetet vi reflekterar och även med vilken inställning och villighet vi konstruktivt, ärligt och kärleksfullt omsätter det vi lärt och insett. 

Självklart har vi lika mycket lärande att hämta från alla våra framgångar och "lyckanden" som motsatsen, men visst är det så att vi även när vi bekräftar och reflekterar kring någonting vi är stolta över och nöjda med, ofta hittar någon del eller detalj vi vill förändra, förstärka eller förbättra?

Vår lärande-gen aktiveras m.a.o. med både lätthet och mer än gärna.

Några av de viktigaste ingredienserna i lärandet är kanske att vara öppen för att lära. Reflektera kring alla resultat vi får och göra det utan att vare sig döma eller kritisera och i nära kontakt med vårt sinnes kanske viktigste näringsämne, ödmjukhet.

Vi äro praktikanter.....

Kan du känna igen att du ibland, ofta eller alltid, förväntar dig eller t.o.m. kräver av dig själv att ditt lärande ska gå snabbt och helst utan vare sig ansträngning, träning, hjälp eller repetition?

Hur påverkar det din vilja och inställning till att lära, lära om och lära nytt?

• Vilken inställning har du till lärande?
• Vad är du nyfiken på att lära mer om?
• Vilken positiv skillnad skulle det göra i ditt liv?
• Vad vill du lära dig sommaren 2024?

Trevlig Midsommar!

#LevReflekteraLärOmsätt

Vi har alla vår egen uppsättning grundvärderingar som vi dagligdags lever enligt och förhåller oss till. De leder oss och påverkar vår inställning, våra val och vårt beteende oavsett vi är medvetet medvetna om dem eller inte.

Vårt system av kropp, tankar och känslor aktiveras tydligt när något utmanar, hotar eller går emot våra värderingar. Vi triggas olika mycket beroende på hur viktig värderingen är för oss, vilket kan innebära att vi plötsligt upptäcker att något är extremt viktigt för oss, något vi inte ens reflekterat över förrän det hotas, ifrågasätts eller inte får utrymme.

En del av våra värderingar, kanske fler än vi tror, får vi med oss från vår uppväxt och en del är t.o.m. arv från en annan generation, en annan tid, ett helt annat liv, en annan verklighet.  

En konstruktiv väg för att både synliggöra och samtidigt säkerställa att vår värdegrund på riktigt är vår egen och att den tjänar och inte begränsar oss, är att reflektera kring;

• Vilka värderingar reflekterar min syn på hur livet bästa ska levas?
• Hur aktivt har jag valt och formulerat den värdegrund jag vill stå på?
• Hur vet jag att mina värderingar stärker och bemyndigar mig?
• Hur påverkar min värdegrund mina val, mitt beteende och min inställning till livet, mig själv och andra?

Vår värdegrund är också den plats vi backar tillbaka till när vi ställs inför en svår situation eller står inför ett specifikt dilemma.

Har vi en medveten och hyfsat klar kontakt med våra värderingar ökar vi vår lyhördhet för när en viss systemrespons betyder det ena eller andra. 

Tänk om aktivt valda värderingar...

...med automatik avväpnar gamla ärvda begränsande diton?

...stärker vår inre plattform och känsla av självledarskap?

...på ett tryggt sätt synliggör vad som är på riktigt viktigt för oss?

Trevlig helg:-) 

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

Tack och lov kan vi reflektera över allt och vad som helst, och något som puttrat i mitt system en längre tid, är om ett nationellt program, från förskoleklass till gymnasium, med avsikt att bygga och stärka känslan av inre trygghet, skulle kunna vara ett vettigt komplement till alla de lokala insatser som pågår i skolor över hela vårt land?

All den tid och allt det arbete som alla kloka, erfarna och engagerade eldsjälar inom skolvärlden gör och de insatser och satsningar som näringsliv och hjälporganisationer bidrar med gör en stor positiv skillnad. Tänk om ett nationellt program, från förskoleklass till gymnasium, skulle kunna tjäna som ett långsiktigt komplement till det?

Vad händer t.ex. med den självklarhet, glädje, entusiasm och motivation med vilken förskoleklassbarn tar sig an skolan? När avtar den energin och varför? 

Kan en av orsakerna vara att i takt med att jämförelser och kritiska bedömningar av både sig och andra ökar, så riskerar den inre tryggheten och självklara känslan av "okejhet" att urholkas? 

Hur påverkar känslan av inre trygghet...

• ditt mående?
• ditt beteende?
• din motivation?
• din kommunikation?
• dina relationer?
• dina val?

Hur påverkar motsatsen?

Inre trygghet är en pusselbit som bidrar till ökad psykisk, emotionell och fysisk hälsa.

Tänk om god inre trygghet även ökar motivationen att lära, viljan att anstränga sig och förståelsen för värdet med att reflektera? Och tänk om en ytterligare effekt av ökad inre trygghet, är att det minskar risken att låta sig bli värvad till, eller själv söka sig till kriminella grupperingar för tillhörighet och "falsk" trygghet?

Ett nationellt program från förskoleklass till gymnasuim skulle t.ex. kunna vara:

"Nonviolent Communication (NVC) - Ett språk för livet" av Ph.D. Marshal B. Rosenberg (1934-2015).

NVC är ett kommunikations- & förhållningssätt som är bortom alla yttre attribut, som religion, politik, kön, nationalitet, utseende, ekonomi etc och som bidrar med övningar och konkreta verktyg för ökad kunskap, förståelse och respekt för både egna och andras känslor, värderingar, behov, önskemål, likheter och olikheter. Dessutom blir det viktiga medvetna reflekterandet en självklar och naturlig del i lärandeprocessen.

NVC är väl beprövad, praktiserad och använd och det finns många goda exempel, bra litteratur och aktörer som utbildar i NVC. (www.cnvc.se och www.friareliv.se)

Exempel:

• NVC ingå i läroplanen från förskoleklass till gymnasium
• För varje årskurs finns en obligatorisk del med NVC som grund, vilket innebär trygg igenkänning även när man byter skola.
• Ett tema i fokus varje årskurs och föregående läsårs tema(n) repeteras för att öka integreringsgraden.
• Diplomerande kurser i NVC för alla och vem som helst.

• Vilka reflektioner triggar det här i gång i ditt system?

Trevlig helg:-)

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

Min hypotes är att helt medvetna reflektioner kommunicerar till hela vårt system - vår kropp, våra tankar och våra känslor och öppnar upp för klarhet - väntad eller oväntad, behaglig eller smärtsam, snabb eller smygande, men alltid befriande och med riktning. Med ökad klarhet ökar även vår medvetenhet om vårt eget ansvar tillika kraften i att välja.

Väljer vi sen att möta och utforska våra insikter och klarheter med vänlighet, då ökar dessutom möjligheten att vi omsätter dem både konstruktivt, ärligt och kärleksfullt.

Ju mer resonans reflektionen ger i vårt system desto mer angeläget - oavsett om resonansen känns positiv eller negativ.

En av anledningarna till att jag och min vän och kollega Ulrika startade podden "Fredagsreflektionen" i januari 2020, var vår egen erfarenhet av att medvetna reflektioner alltid mynnar ut i nya insikter och klarheter, och att ökad klarhet fungerar som syre för systemet och alltid gör en positiv skillnad. Vi upptäckte också uppsidorna med att reflektera både enskilt och tillsammans. 

Medvetet valda reflektioner puttrar på och verkar även i vårt undermedvetna, och den klarhet vi önskar och söker framträder ibland först, eller kanske t.o.m. oftare, när vi släpper taget om vårt medvetna tänkande.

Tänk t.ex. på det där namnet eller den där låten du för ditt liv inte kan komma på, fast "du har det på tungan"! Frustrerande är bara förnamnet! Så släpper du taget och gör någonting annat, och så...... helt plötsligt.....heureka....när du minst anar det, så står det där - i klartext! Du har inte ens ansträngt dig. Lättnaden brukar vara påtaglig:-)

En tydlig lärdom av allt vårt medvetna reflekterande, var att graden av resonans som reflektionen gav i vårt respektive system, verkligen gjorde en stor skillnad och påverkade både meningsfullhet och motivation. 

Så, varmt välkommen att scrolla bland de 82 avsnitten under fliken Poddavsnitt, och ge akt på om och vad som ger resonans i dig - just nu.

Resonans är respons från systemet, så var uppmärksam på hela ditt system - din kropp, dina tankar och dina känslor.

• Vad vill du ge extra uppmärksamhet och reflektionstid just nu?
• Vilken resonans ger det i ditt system av kropp, tankar och känslor?
• Vad skulle ökad klarhet betyda?

Bra att minnas är att förvirring många gånger initialt vaktar klarhetens port, och att du kan ha tillit till att din reflektion puttrar och verkar under ytan oavsett du aktivt och medvetet tänker på den eller inte.

Trevlig helg:-)

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

Vi är alla ett enastående komplext system av kropp, tankar och känslor som hela tiden kommunicerar och påverkar varandra ömsesidigt i en mer eller mindre tydlig cirkulär loop oavsett vi är medvetna om det eller inte. Statusen i vårt system påverkar vår inställning, vårt mående, våra relationer och hur vi tolkar och förhåller oss.

Exempel:

Tankar på en förestående anställningsintervju väcker känslor av oro och förväntan, som triggar förnimmelser i kroppen, som fjärilar i magen, hög puls och andning, handsvett. 

En plötslig kroppsförnimmelse av fjärilar i magen triggar känslor av oro och förväntan som väcker tankarna på anställningsintervjun.

En känsla av oro och förväntan väcker tankar på anställningsintervjun som får fjärilarna i magen att vakna.

• Skulle du säga att du ofta är medveten om att och hur delarna i ditt system mår och har det och hur de påverkar varandra?
• Vilken del i ditt system ger du vanligtvis tolkningsföreträde?
• Hur ofta har du dina tankar där din kropp är?

Många av våra tankar bara pågår och kräver varken uppmärksamhet eller ansträngning. Vi bara fortsätter tänka som vi alltid tänkt och tänker, och blir på så vis mästare på att tänka precis som vanligt, även om tankarna väcker ledsenkänslor och vare sig är konstruktiva, ärliga eller kärleksfulla. Om våra känslor och fysiska förnimmelser för det mesta är respons på våra tankar, finns det en rätt uppenbar poäng i att öka uppmärksamheten på vilka tankar vi praktiserar och hur de påverkar oss. 

Vår kropp och våra känslor står alltid till vår tjänst, om vi tillåter oss att lyssna. Uppmärksammar vi en känsla eller kroppsförnimmelse, så är det information om att tankar förmodligen pågår.

Får vi inte fatt i tanken, kan vi alltid ta kommando och aktivt och medvetet välja tankar. Tankar vi vet tjänar oss konstruktivt, ärligt och kärleksfullt.

Det är verkligen inte alltid enkelt, men det är fullt möjligt och som med allt vi vill bli bra på, krävs det vilja, ansträngning, disciplin och träning.

Om våra tankar inte är vårt eget ansvar, vems ansvar är det då?

Tänk om frihet är att inte med automatik tro på varje tanke, utan förstå att vi kan välja andra tankar? Vi kan tänka om! Vi kan till exempel alltid välja att Konstruktivt OmFormulera våra tankar, göra en "KOF" så att säga. Nyckeln är MEDVETENHET. 

En både relevant och angelägen fråga att ägna lite reflektion och eftertanke, är som sagt vilken kvalitet det är på det vi oftast och med lätthet tänker? Tjänar det oss? Bidrar det konstruktivt och stärkande, eller precis tvärtom? Är det sant? Är det relevant? 

• Vilken relation har du till dina tankar?
• Vilken relation vill du ha till dina tankar?

En ökad uppmärksamhet på delarna kropp, tankar och känslor ger ofta en hel del värdefull information om vi är lyhörda och med vänlighet på riktigt lyssnar in, utan att döma eller värdera. 

En lyhörd och icke-dömande medveten kontakt med hela vårt system ökar dessutom sannolikheten att vi fångar upp när någon del är i nöd och då kan vi, i tid, komma till vår egen undsättning.

Magiskt nog så har bara själva uppmärksamheten i sig, tillsammans med vänlig bekräftelse av det som är och pågår i de olika delarna, en läkande och helande verkan på hela systemet.

Några lugna, djupa och helt medvetna andetag är farkosten som snabbt tar oss in i vårt system och till vårt medvetande. Vårt medvetande som är platsen från vilken vi neutralt kan iaktta och checka av både del och helhet i vårt system och utifrån den medvetenheten kan vi sen välja.

• Vilka känslor känner du just nu?
• Hur påverkar de känslorna din kropp?
• Hur medveten är du om vilka tankar du tänker just nu?
• Hur tänker och känner du om det du tänker?

Varför inte göra en inre soundcheck - ofta?

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

Om vänliga tankar riktade inåt, genererar en vänlig attityd utåt och tvärtom torde värdet med vänlighet vara rätt uppenbar, inte sant? Och tänk om vänlighet helt enkelt både föder och göder vänlighet och sprids som ringar på vattnet? Tänk om....

• När valde du senast att ha en vänlig inställning till dig själv?

Vad är det då som hindrar vår inre vänlighet de dagar våra tankar och hårda inre röst tar all uppmärksamhet, alldeles för mycket syre och påverkar vårt mående, vårt beteende och våra val? 

Vad är det som gör att vi liksom ställer oss i vägen för oss själva och tror att en irriterad, kritisk och dömande inre röst tjänar oss bättre än en konstruktiv, ärlig och kärleksfull?

Orsakerna varierar naturligtvis, och många gånger är vi förmodligen inte ens medvetna om vad som pågår i vårt system av kropp, tankar och känslor och inte heller varför. 

Min erfarenhet är att ett lyhört, vänligt och helt icke-dömande inre lyssnande är det som gör den stora positiva skillnaden. Genom att belysa och bekräfta det som precis just nu är och pågår inom oss, så ökar vi vår medvetna kontakt med vårt system, och det är först när vi blir medvetna som vi kan välja om och aktivt välja inställning - en vänlig inre inställning.

En medveten och vänlig inställning visar att vi på riktigt bryr oss om vårt mående, vi bryr oss om oss!

Och om vänlighet föder och göder vänlighet, så.....

• Hur ofta riktar du medvetet din vänlighet inåt?
• Hur påverkar en vänlig inställning till dig själv ditt mående, ditt beteende och dina val?

"Vänlighet är ett språk som de döva kan höra och de blinda kan se" - Mark Twain

Trevlig helg:-)

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt

"Jag lever - Jag reflekterar - Jag lär och Jag omsätter" - en grundinställning jag föreställer mig kan göra en positiv skillnad för både vårt varande, vårt görande och vår riktning oavsett det handlar om det som varit, det som är eller det som kommer.

Om vi dessutom väljer att hålla loopen konstruktiv, ärlig, och kärleksfull och kryddar med en skopa inre vänlighet, så kommer det garanterat avväpna en hel del oro och rädslor för att misslyckas, lyckas, göra fel etc. Vi kanske till och med skulle ta oss själva och vårt görande på aningen mindre blodigt allvar och inte sätta likhetstecken mellan de resultat vi får och den vi är.

Tänk om det faktiskt skulle medföra att vi både är och gör med mer både nyfikenhet, förundran, mod och lust att lära? 

Vi är ju praktikanter.......här för att leva, reflektera, lära och omsätta....livet ut.

Låter det befriande eller begränsande?

Hur skulle den inställningen påverka ditt sätt att möta dig själv och ta dig an vardagen, motstånd, utmaningar, framgångar, motgångar, misstag, rutiner, vanor, konflikter, erfarenheter och upplevelser - med andra ord - livet?

Hur skulle din kreativitet, din lust och ditt mod att göra, pröva, göra om, göra igen och vilja att våga påverkas?

• Vilken inställning hämtar du kraft från?
• Hur ger den dig energi, hopp och riktning att vara och göra, även när det känns motigt och livet liksom "bråkar"?

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt