Lev - Reflektera - Lär - Omsätt - Lev - Reflektera - Lär - Omsätt......

Vi äro praktikanter..... hela livet...

"Jag lever - Jag reflekterar - Jag lär och Jag omsätter" - en grundinställning jag föreställer mig kan göra en positiv skillnad för både vårt varande, vårt görande och vår riktning oavsett det handlar om det som varit, det som är eller det som kommer.

Om vi dessutom väljer att hålla loopen konstruktiv, ärlig, och kärleksfull och kryddar med en skopa inre vänlighet, så kommer det garanterat avväpna en hel del oro och rädslor för att misslyckas, lyckas, göra fel etc. Vi kanske till och med skulle ta oss själva och vårt görande på aningen mindre blodigt allvar och inte sätta likhetstecken mellan de resultat vi får och den vi är.

Tänk om det faktiskt skulle medföra att vi både är och gör med mer både nyfikenhet, förundran, mod och lust att lära? 

Vi är ju praktikanter.......här för att leva, reflektera, lära och omsätta....livet ut.

Låter det befriande eller begränsande?

Hur skulle den inställningen påverka ditt sätt att möta dig själv och ta dig an vardagen, motstånd, utmaningar, framgångar, motgångar, misstag, rutiner, vanor, konflikter, erfarenheter och upplevelser - med andra ord - livet?

Hur skulle din kreativitet, din lust och ditt mod att göra, pröva, göra om, göra igen och vilja att våga påverkas?

• Vilken inställning hämtar du kraft från?
• Hur ger den dig energi, hopp och riktning att vara och göra, även när det känns motigt och livet liksom "bråkar"?